På västfronten intet nytt

När man mår dåligt vill man dö, när man mår bra vill man inte dö. Men man måste det ändå. Vilket motsägelsefullt liv. Det finns alltid något djävulusiskt som ligger och lurar därbak i radiovågorna av ens hjärna, men likväl är det något vi människor löser genom att glömma. Genom att fokusera medvetet eller omedvetet på det skapande kreativa arbetet eller på kärleken i våra liv. Då mår vi bra, så länge vi glömmer bort att vi en dag ska dö. Fy fan vilken deprimerande avslutning. Men har man en blogg så har man.

Godnatt.

Folkföraktet växer

Som titeln säger folkföraktet växer. Jag tänker på en intervju i Svt med den framlidne skådespelaren Per Oscarsson. Hur han pratade om att det tog lång tid för honom innan han insåg att människor inte är så blodtörstiga. Att de inte står och lurar bakom varje hörn. Jag kan hålla med honom. Nog står de inte och lurar bakom varje hörn men likväl vartannat och jag har lärt mig att man ska vara mycket varsamma med dem. Till och med hålla sig undan dem om man kan. De vill dig nämligen allt för ofta inte väl och även om de vill det skapar de problem för dig i sin obetänksamma överbryddhet.

Men detta är sagt ur en priviligerad position. Jag har nämligen insett att den som har en liten men tillräcklig grupp älskvärda människor runt omkring sig har råd att ignorera den större delen av den för honom orelevanta delen av den humana floran. Han behöver den inte och har därför råd att vara utan den. Likväl tror jag att det är så vi är tänkta att leva. I små älskvärda grupper. Inte i allmänna smaklöst utblandade sådana likt i dagens samhälle där vi hela tiden måste interagera med människor som vi de allra flesta gånger absolut inte har något gemensamt med. Nej vi är tänkt att leva nära vår familj, släkt, partner och vänner. Mer behöver vi inte.

Utöver detta är den stora delen av mänskligheten relativt obetydlig. Och produktionen av osmakliga, karaktärslösa, misstänksamma, icke tänkande problembarn borde ha stannat för länge sen, men det är en annan fråga. Kanske är det ändå jag som är idioten som bor mitt ibland dem.

Vem vet inte du, vem vet inte jag.

Love Derjakt

 

Fattigdom revisited

jakarta_slumhome_2

Jag sitter här och tänker på att fattigdom och rikedom är två västerländskt skapade koncept. Att vara rik i den västerländska världen innebär att inneha materiell rikedom. Det innebär att ha pengar till att inhandla materiella ting i form av prylar, hus och bilar. Att vara fattig är följaktligen att inte ha några pengar för att inhandla dessa materiella ting. Men vad är egentligen riktig fattigdom? Fattigdom utifrån ett mer mänskligt koncept? Om du frågar mig är det att leva ett liv i ensamhet, utan vänner, utan partner och utan mening. Med andra ord, det är att leva i den västerländska världen.

I denna värld där vi de självutnämnt förnämsta av folkgrupper är bosatta, vill jag mena, lever människor i verklig fattigdom. Och kanske är det också därför som så många av oss så ofta måste hävda vår materiella överlägsenhet gentemot den så kallade tredje världen där, utifrån vår egen förnämlighetslogik, de mindre gentila folkgrupperna av den mänskliga floran lever sina liv helt utan materiella tillgångar men trots det många gånger verkar mer lyckliga än oss själva.

Kanske är de inte så fattiga trots allt. Kanske är ingen människa i den ekonomiska meningen fattig innan hon introduceras i ett ekonomiskt system. För hur kan en människa som lever i ett naturtillstånd med alla naturens rikedomar vara fattig? Hur kan en människa som aldrig har introducerats för konceptet pengar ha en brist på dem?

Nej enbart en människa som blir rånad på ett sådant tillstånd, som blir rånad på den naturliga rikedom i vilken hon en gång levde och som blir mentalt fastkedjad av ett exploaterande kapitalistiskt system kan vara fattig.

Jag minns de människor jag träffade då jag reste runt i karibien. De levde i de mest nedgångna städer jag någonsin sett belagda kring den mest fantastiska naturen jag någonsin sett. En natur bestående av otroliga frukter, storslagna växter, magnifika djur och oändlig skönhet men där befolkningen ändå valt att bygga upp dessa städer där husen var redo att falla, där bilarna sprutade ut stinkande avgaser och där människor sålde både varor och sig själva för att överleva dagen.

Istället för att leva i det naturliga överflödet som fanns runtomkring dem hade de infekterade av den västerländska civilisationshetsens förpestande tänk byggt upp dessa sorgliga försök till städer i vilka de levde som fattiga. Istället för att ta del av det som moder jord givit dem valde de att efterapa det som herrarna av samma apsläkte valt att trolla fram ur sina lustiga hattar.

Now that’s an irony my friends.

I’m here folks!

Hello folks.

Why I am making my own blog on Utlopp.com is because I am left with no other option. Facebook Owners and KTH board forced me to start here. I was thinking that to sin by silence when should protest makes cowards of men. I just wrote how people in the Academic world are  corrupting or ruining the future of Swedish youth.

Why do we need utlopp.com? Censorship is to art as lynching is to justice and it exists to prevent anyone from challenging current conceptions and existing institutions. All progress is initiated by challenging current conceptions and executed by supplanting existing institutions. Consequently the first condition of progress is the removal of censorship. We have utlopp to challenge these mighty bulls sitting on higher positions and playing with our future.

I know many of you will think that why does freedom of speach only mean to insult somebody.

It’s now very common to hear people say, ‘I’m rather offended by that.’ As if that gives them certain rights. It’s actually nothing more than a whine. It has no meaning, no purpose or no reason to be respected as a phrase. “I am offended by that.’ Well so fucking what?? Although in this case we should replace the word people with the word Swedish bureaucracy

A few days ago I just wrote on Facebook that Phd physics graduate of KTH are doing news paper distribution job and Stockholm university financial mathematics students are working as a wash up in restaurant at Liljeholmen. It seems one can’t talk about academic corruption, then people say you’re dirty, but if you talk about useless stuff or tiny issues, that’s cool.

You feel me guys? I got blocked for writing on KTH academic corruption, not because of my political views, views on polarizing social issues etc. I was not blocked because I am conservative or liberal or because I’m pro-life or pro-choice. I was not blocked because I am Christian or muslim. I just got blocked beacuse I talked on the wholly cows of KTH. That was my sin and now I am happy to be on utlopp.com where they can’t block me.

I regard freedom of expression as the primary right without which one can not have a proper functioning democracy.

Please help me with this struggle. And by the way, all of you are welcome to participate on Utlopp.com.

Ridån går upp

Min gode vän Sunny har blivit avstängd från Facebook för att han kritiserade ledningen av KTH. Han skrev några rader om hur flertalet doktorander från nämnda högskola efter deras utbildning skurade bord och moppade golv och skyllde detta på en inkompetent ledning istället för, vad som verkade vara den allmänna beklagelsefaktorn i kommentatorsfältet, inkompetenta studenter. Det dröjde inte länge innan både hans inlägg och Facebook konto till hans social mediala förtret hade rensats bort. 

Vad betyder en sådan händelse i det så kallat upplysta, moderna, åsiktsfria Sverige? Att man inte kan uttrycka en kritisk åsikt rörande en allmän institution utan att bli censurerad?
En obehaglig insikt i så fall och jag välkomnar Sunny med öppna armar till mitt utlopp.

Jag tänker vidare på mina livsupplevelser. Hur jag upplevt mig själv som censurerad eller kanske snarare som opassande i varje social miljö som jag vistats i genom mitt filmiska liv. Åsikter är en laddad vara. Det märker man så fort man har några. Hur de är ett vapen, ett hot och ett socialt varningsskott för den större delen av mänskligheten som inte har några.

Jag minns hur jag erfor detta då jag för första gången gjorde entré på riktigt i samhället vid Journalisthögskolan. Hur mina åsikter upplevdes som främmande, skrämmande skall mot myterna och arrogansen som regnade ner från den kvasiintellektuella akademiska himlasfären. Hur de framstod som små terrordåd mot obegåvningen och obryddheten i andra människors invalida uttalanden och hur jag gick ut från varje lektionstillfälle med en plågande lust att döda.   

Det var då jag på riktigt började att inse vem jag är och vem jag kommer att tvingas vara. En människa utanför samhället. Utvald av både sig själv och andra att vara artmässigt ensamstående. En människa utvald att känna mer än andra, tänka mer än andra, lida mer än andra, men likväl ha fler möjligheter än andra. En människa utvald till stordåd om fru fortuna vill honom väl.

Det var nämligen inte bara förljugenheten som slog mig när jag gjorde entré på journalisthögskolan. Det var den mänskliga kylan, emotionella hårdheten och intellektuella småaktigheten bland både lärare och studenter som skulle slå mitt inre med det skoningslösa järnröret som under mitt första år i Stockholm skulle omvandlas till en ständigt förförisk följeslagare.

Något jag har skrivit om i en bok som inom sinom tid kommer att släppas på utlopp.com. Håll ut till dess. Och keep on fighting. Friends and enemys.

Love Derjakt.

 

Det är jag som är Derjakt

 

Me & my mugshot
Me & my mugshot

Som titeln säger och som introt redan har introducerat, det är jag som är Derjakt. Chef för utlopp och för det kreativa arbetet som pågår på denna sida. Det vill säga jag har något att säga om det som andra människor har att säga, även om jag tillåter dem att säga ungefär vad de vill. Vad jag själv vill säga är relativt mycket men även relativt bundet till kategorierna samhällskritik, mänsklig psykologi och den obligatoriska romantiken. Allt blir nämligen så mycket roligare om man slänger in några gentila formuleringar eller drömska krönikor i den allmänna sarkasmen.

Sarkasm är förövrigt något som, tillsammans med humor och en vilja att vilja huggas, kommer att prägla mina texter. Ofta för att en viss aggression finns naturligt i min natur och ibland enbart för att jag tycker att det är roligt att bitas med de bitska. Det finns väldigt många människor i livet som är oförstående, idiotiska, småaktiga, överlägsna, makthungriga, förljugna och som ämnar att göra ditt liv till ett sämre liv. Dessa människor tycker jag det är roligt att göra skämt på och vända mig emot. Vilket ni kommer märka i mina texter.

So far so good. Läs mina texter för en vidare introduktion av vem jag är. Om ni är tillräckligt stora för att ta till er dem, inser ni hur stor jag är.

Tack.

 

 

Rage against the machine

Sitter och Läser om bandet Rage against the machine och sångaren Zac de la roja (mäkta coolt namn!). Hur han upplevde enorma framgångar med sin musik men inte lika stora framgångar när det gällde att åstadkomma den politiska förändring som han ville uppnå med sin musik. Jag tänker att det vore bra om fler konstnärer och artister skulle förstå att många människor som tar del av deras konst enbart är intresserade av de känslomässiga komponenterna i den. Om vi tar Rage against the machine som exempel. De skapar ett coolt eget sound genom deras vrickat distade gitarrer, speciella sätt att bygga upp musik på och genom blandningen av hip hop och metal. Jag uppskattar dem också för deras krigiska kreativitet i både musik och sång vilket inte bara väcker en känsla av stridslust utan också en skönt utflippad känsla av frisläppt glädje.

De skapar jävligt skön musik helt enkelt och många människor kommer enbart att uppskatta dem för just det. Långt ifrån alla kommer att uppskatta dem för det intellektuella innehållet i texterna eller förstå budskapet i dem. För det måste du nämligen ha ett intellekt och en nyfikenhet kring de djupare frågorna i livet.

Utöver detta är människor enormt fega när det kommer till att sätta sig upp mot makter av olika slag. De har helt enkelt inte styrka till det, särskilt eftersom det oftast innebär att riskera både sitt eget och andras liv. Därför är det enbart ett fåtal utvalda människor som klarar av denna uppgift.

Dessa människor ska dock hedras.  För visst finns de, de som engagerar sig och som riskerar både liv och lem för förändring. Och visst finns de som lyssnar till texter och budskap i musik, tar ställning och sedan aktiverar sig. Och visst ska de ha all heder och ära!

Sov gott hjältar och bönder.

P.S

Fan va mycket det finns att älska i uppträdandet jag bifogat.

Fransk terror

syrian warfare
syrian warfare

Det är svårt att förstå reaktionerna efter de så kallade terrordåden i Frankrike. Svårt att förstå människors reaktioner och svårt att förstå varför inte det franska folket klandrar deras makthavare i lika stor usträckning som människorna bakom dåden. Istället för att koncentrera sig på att förklara dem genom idiotiska påståenden som har att göra med etnicitet, kulturellt ursprung och religion skulle människor, om de kunde tänka förstås, gynnas mer av att se det större problemet vilket bidrar med det mindre.
Det vill säga den västerländska imperialistiska världen. Ett köttigt ord minst sagt där vissa alarmklockor ringer för en övervintrad kommunistisk agenda från 60 talet, men likväl är det ett faktum att den västerländska världen som fortfarande penetrerar och erövrar andra delar av världen skapar den här formen av terror emot den.

Det är inte “terrorister”,  “jiahdister” eller “muslimer” som vi ska vara arga på. Det är Francois Hollande, Barack Obama och Stefan Löfvén som vi ska vara arga på. Det är de som, med risk för att låta nationalromantisk, gör våra gator osäkra, de som gör oss till måltavlor och de som startar krig. Och i krig finns det motståndare. Vad man väljer att kalla dem är en annan sak. Men en sak är säker, en så kallad terrorist blir inte en sådan utan anledning och vad gällande dåden i Paris är det likväl så att dessa terrorister inte skulle ha något intresse av att döda vanliga teatergående fransmän om vanliga teatergående fransmän inte accepterat dödandet av vanliga icke teatergående Syrier.

Om inte den franska makten varit i Syrien och krigat hade inte syriska krigare kommit till Frankrike. Det är faktiskt inte svårare än så. Försök att tänka lite människor och försök att göra någon form av anspråk på er så kallade demokrati. Försök att inse att denna demokrati är vad som skapar era problem och att ni lämnats i stort sett handikappade när det gäller all form av beslut för en invaderande makt som förutom att invadera andra länder invaderar era liv med en sjuhelvetes massa problem.

Försök att bli arga för en gångs skull. På rätt saker för en gångs skull. Ta sedan den ilskan och gör för en gångs skull något gott av den.

Bränn ner ett kommunhus exempelvis.

Trevlig helg.

 

I skuggspelet

 

I det surrealistiska gränslandet
I det surrealistiska gränslandet

Ibland är skuggspelet mer intressant än själva verkligheten. Det imaginära livet större än själva livet och den omänskliga tillvaron djupare än den mänskliga.

Jag tänker på det när jag går runt i omgivningarna där jag bor.

En mycket dramatisk miljö där skådeplatsen är ett stort grönt fält kantat av tinnar och torn som bakom majestätiskt vajande träd och buskar uppenbarar sig i gränslandet mellan den jordiska och den celestiala världen. Där höga radiomaster sträcker sig mot den mörka skyn i gapet mellan dröm och mardröm. Där en allomfattande grönska prydligt dekorerar omgivningen runt fältet och en tystnad lika prydligt lagt sig över den pompösa scenografin.

Det är en miljö som jag finner en enorm ro i och nästan varje sommar upplever jag dessa kvällar som fantastiskt romantiska. Då människorna har försvunnit ur livets kognitiva panorama, då de tillfälligt slutat att existera och då min egna tankekraft tillåts sväva fritt i naturens egna stimuli. Jag erfar det nästan alltid som surrealistiskt och kanske är det för att min hjärna i dessa stunder tillåts att sväva omkring i just surrealism. Den typen av surrealism som på många sätt är bättre än realismen som vi människor vanligtvis tvingas bevistas i. Den typen av surrealism som är den drömmande människans realism och ett tillstånd av behaglig avkoppling från den annalkande verkligheten.

Likväl är ett tillstånd av surrealistiska upplevelser en kreativ godisskål där hjärnan kan plocka allt från idéer till poesi och denna texten kommer som en direkt skapelse av vistelsen i detta tillstånd. 

Ett tillstånd att rekommendera med andra ord om ni vill kunna uttrycka er som mig.

All the best.

All the images in my brain

Livet skulle vara så mycket lättare om man inte tvingades att vara någon. Om man slapp att hela tiden plågas av det behovet att förverkliga sina inre talanger och förmågor. Då hade man kunnat ligga och spela dataspel hela dagen istället för att marknadsföra sitt kreativa utlopp. Det hade vart skönt, men givetvis också förjävla tråkigt. Tråkigt i den meningen att ha förmågan till att enbart nå en bit upp på berget mot de stora höjderna. Att inte få uppleva de magiska tankar och känslor som en kreativ människa kan göra. Ibland tror jag inte att det finns någon hejd på mitt inre liv. Det skapar och det känner och det tänker så till den milda grad att det gör mig förvirrad. Alla dessa resor som tas med start och mål i min mentala himmel. Inte konstigt att man kan känna ångest. När så mycket processas kan det givetvis leda till överhettning i systemet, vilket kan ge olika stresspåslag som ångest, neuroser osv. För mig är det helt logiskt och inte alls konstigt att fler kreativa människor lättare känner av depressioner och liknande sjukdomar. Kan man gå extremt mycket åt det ena hållet kan man givetvis också gå extremt mycket åt det andra.

En enkel sanning kanske, men det enkla är ibland det svåraste att formulera. Kom ihåg det mina vänner.

Läs gärna, angående ämnet, hur en polsk psykolog på 1970 talet teoretiserade om hur människor som genomgår många och långa inre svårigheter – särskilt de särbegåvade vilka han uttryckte som innehavande av olika “mentala intensiteter” – har en särskild förmåga till personlig utveckling och hur neuroser egentligen är ett friskhetstecken.

Intressant läsning för alla psykfall.

Sov gott och ha det bra.

http://www.personality-development.org/theories-personality-development/kazimierz-dabrowski